Nu börjar det närma sig, det finns en flygbiljett med mitt namn på och den kommer att användas om drygt två veckor, en måndagseftermiddag på Kastrup.

Det är en vecka kvar på jobbet, på fredag är det slut, och sen är mitt schema fullproppat; tjejmiddag, bio, födelsedagsfest, Glasgow-fika, restaurangbesök och en massa packning. Jag har redan förberett två lådor i byrån där jag lägger ner de grejor jag ska ha med mig, men om jag känner mig själv rätt så kommer jag behöva mycket mer plats än så.

Jag är så redo för galna utekvällar, galna innekvällar, spelkvällar, cupcakeskvällar, pluggkvällar, Tinderbox-fikor, Buchanan Street-shopping, föreläsningar, gymning, powerwalks genom Glasgow Green, regn, och allt annat som världens härligaste stad har att erbjuda mig.

Gick ut i trädgården idag och lo and behold, så hittade jag en hel drös med gigantiska björnbär på vår lika gigantiska björnbärsbuske. De har kommit tidigt i år. Busken dubblar ungefär i storlek varje år så detta året kommer vi får otroligt med bär. 

Nu vet man att hösten är här, blommorna börjar vissna och höstbären kommer fram. Dessutom så är det mörkt om morgnarna när jag vaknar, just nu det är kallt och det öser ner med regn, det smattrar så mot fönstrena.Det är dessutom dags att stänga av datorn nu, jag räknar sekunder mellan åskan och mullret och nu är det riktigt nära! 

Fick nyss höra om stjärnfallet som ska inträffa ikväll, vilket jag hoppas kunna se snart. Det är ju verkligen fint att titta på. Det påminde mig om när jag såg en fallande stjärna för första gången, vilket var drygt ett år sedan. Jag var på Herm (där stjärnfall är relativt vanligt, typ, varje natt) och vi hade varit nere på puben men ville inte att kvällen skulle ta slut. Därför tog vi oss ner, i mörkret, till stranden, där vi låg i den fuktiga sanden. Alla lyckades se stjärnfall utom jag, of course, även om jag trodde att det var en stjärna varje gång ett plan flög förbi och skrek jättehögt så att någon skulle kunna se och bekräfta att det inte var ett plan. Sen till sist, en timme senare, lyckades jag se inte bara en, utan två klara stjärnor som föll över himlen. Så. Himla. Fint.